Hej!
På den här sidan vill vi ge tips och inblickar i vad som händer i samhället runt oss eller i närheten av Uttryckande konst. Här kommer också röster till tals för de som känner en samhörighet med Expressive Arts men kanske finns i ett annat fält. Författaren står själv för innehållet i inläggen.
Du är välkommen att skicka in bidrag som vi kan sprida på denna sida.
Bibliodramadagar 15-16 november
Av och från Lotta Geisler 2024-10-11
Hej ni uttryckande konstterapeuter!
Såklart vet ni alla att poesi har mycket med oss själva att göra. Under min EXA utbildning 99-03 insåg jag att min tidigare erfarenhet av det som kallas bibliodrama var nära besläktat med uttryckande konst. Så när jag skrev mitt fördjupningsarbete ”Bibliodrama och uttryckande konst – samma andas barn” så kom det att handla om det som kallas bibliodrama – biblio står för böcker/texter och drama för agerande – där jag sökte likheter, skillnader och försökte se bådas hälsosamma potential.
Jag har ägnat mycket tid åt bibliodrama sen mitten på 90-talet och bl a lett ett otal workshops och ett antal grund- och vidareutbildningar för dem som vill leda bibliodrama. Två uttryckande konstterapeuter genomgick grundutbildningen 2009-2011 och uttryckte att de var mycket nöjda, att de kände igen sig i arbetsformerna till stor del men menade också att bibliodrama tillförde ytterligare dimensioner, inte minst när vi arbetade med de bibliska texterna och traditionen att tolka.
Sen 2010 har vi ett bibliodramasällskap i Sverige, vi samverkar med liknande organisationer i Europa och försöker erbjuda öppna workshops.
I höst har vi inspirerats av att arbeta med poetiska texter.
Varmt välkomna!
Som du ser i foldern kan man delta i det lite längre bibliodramat (fre kväll och lördag) eller delta i ett eller fler av de korta workshoparna (lö fm eller lö em)
Det vore roligt att ses i november på Bromma folkhögskola!
Lotta Geisler
Predikan nära avgrunden
Av och med Helena Carlberg 2024-10-11
Helena var aktiv i SKAPA i Eskilstuna och deltagit på Spring Symposium.
Jag körde in i tunneln, som jag gjort många gånger. Den här morgonen var den alldeles mörk. All belysning var utslagen. Jag körde rakt in i ett kompakt mörker. Tanken överväldigade mig: tänk om den här tunneln inte går dit jag tror att den går? Jag kör mot något okänt och hoppas att jag ska komma rätt.
Dystopiska tankar fyllde mitt inre. Är det så här det känns vid krig, ockupation eller terrorattentat? Jag skulle inte kunna se om det plötsligt öppnade sig ett slukhål mitt i vägen. Så påtagligt utlämnad i tilliten till att jag kommer ut på andra sidan.
